torsdag 10 april 2014

Den amerikansk-ryska uppgörelsen i Ukraina

Pepe Escobar

När ni läser detta har Ryssland redan invaderat Ukraina. Det är i alla fall vad NATO:s Supreme Allied Commander i Europa, General Philip Breedlove, påstår. Breedlove säger att ryssarna är "redo att invadera" och utan problem kan ta över östra Ukraina. Västs massmedia har redan tagit fram sina skottsäkra västar.

Jämför nu Breedlove med en seriös diplomat, den ryske utrikesministern Sergej Lavrov, som har uppmanat NATO att trappa ned den "ologiska" krigshetsande retoriken, vilken inkluderar mer militära förflyttningar i Östeuropa samt ett slut på alla civila och militära samarbeten.

Medans NATO, Pentagons förlängda arm i Europa, låter sin danska generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen förlora sig i spekulationer, låt oss se hur läget ser ut baserat på läckor från Lavrovs respektive utrikesminister John Kerrys sidor.

I all väsentlighet - höljd i dunkel av de aktuella spekulationerna - vill varken Washington eller Moskva att Ukraina blir ett infekterat sår. Officiellt har Moskva bekräftat för Washington att de inte har någon avsikt att "invadera" Ukraina. Som svar har Washington bekräftat, trots det höga tonläget, att man inte har några planer på NATO baser i vare sig Georgien eller Ukraina.

Oavsett Washingtons agerande kommer de inte övertyga Kreml att kuppen i Kiev inte var organiserad till stor del från allierade till Nulands "Khanat" - det vill säga den amerikanska statssekreteraren Victoria Nuland. Samtidigt vet Kreml att tiden står på deras sida, det vore alltså oerhört kontraproduktivt att ens överväga en "invasion" av östra Ukraina.

Blanda striderna mellan ytterlighetsfraktionerna i Kiev, från fascisterna till helgonet Julia "Döda alla ryssar" Tymosjenko; Gazproms slopande av rabatt på och prishöjning av naturgas med 80% samt IMF:s stundande strukturella förändringar som i jämförelse kommer få Greklands ekonomiska situation att se ljus ut. Allt Moskva behöver göra är att luta sig tillbaka och betrakta bataljerna.

Samma hysteri gäller för de Baltiska länderna - som, enligt NATO:s tonläge - skulle kunna invaderas nästa vecka. Eftersom Baltikum är medlemmar i NATO så skulle Bryssels Robocops verkligen bli galna. Men bara de vanligtvis okunniga Neo-konservativa tror att Moskva skulle bryta de komplext politiska och handelsmässiga relationerna med Europa - speciellt Tyskland - genom att riskera ett krig över Baltikum. Tyskarna vill inte ha ett hett eller kallt krig heller. Även i ett sådant extremt osannolikt scenario, vad skulle macho NATO göra under Pentagons befäl? Invadera ryskt territorium?

Det kvalar inte ens in som ett dåligt skämt.

Apropå dåliga skämt så är det svårt att slå Olli Rehn, vice president för den kafkaistiska Europeiska Kommissionen, som menar att "i intresse av att bevara fred och stabilitet på vår kontinent" så står EU för en del av IMF:s/katastrof kapitalism-paket på elva miljarder euro som skall plundra, förlåt, "hjälpa" Ukraina. Detta medans miljoner av EU:s medborgare är arbetslösa och/eller kastade i fattigdom.

Berlins högsta prioritet är att försöka styra EU bort från ett totalt haveri, vilket implicerar att hålla medelhavs- samt de Centraleuropeiska medlemmarna ovanför ytan samtidigt som man försöker motarbeta en växande normaliserad neofascism. Att ta sig vatten över huvudet är en måttfull beskrivning. Varför lägga till en konflikt med Moskva i denna soppa?

Ett framväxande geopolitiskt samarbete

Moraliska utsagor likt denna ledare i the Guardian ("han vann en halvö men förlorade ett land") är menlösa. Detsamma gäller för skyddslingen Polen som i panik frågar efter mer "skydd" från maffian i Bryssel.

Västmedia påstår, förutsägbart, att Putin höll fingrarna i kors bakom ryggen när han ringde Barack Obama för att försöka nå en diplomatisk lösning - som inkluderar, i det viktigaste hänseendet, en federalisering av Ukraina. Obamas administration - trots att staben utgörs av förvånansvärt mediokra personer - vet att detta är den enda rationella vägen framåt. Mosvka ger inte vika för några påtryckningar på denna punkt. Tiden då man kunde pracka på den allt som oftast onyktre Jeltsin vilka påhitt som helst har för länge sedan passerat. Samtidigt är Moskva en realistisk spelare - man är helt införstådd med att den enda långsiktiga lösningen måste mejslas fram tillsammans med Washington.

Moskvas röda linje har uttalats flera gånger om, inga NATO baser i Ukraina. Rationella strateger i Washington, en minoritet, har definitivt noterat att om man inte samarbetar med Moskva så kommer Ryssland verkligen försvåra samarbetet vid förhandlingarna under 5+1 (FN:s säkerhetsråds permanenta medlemmar samt Tyskland) säkerhetssamtalen rörande Irans nukleära förehavanden.

Endast de blinda kan inte se att Moskva och Teheran närmar sig ett strategiskt samarbete i samma grad som Mosvka och Peking. Många länder ser att den ena sidan av världens strategiska geopolitiska  samarbete utgörs av Mosvka-Peking-Teheran, men i Ukrainas fall handlar det enbart om USA:s och Rysslands intressen.

Pepe Escobar är författare och krönikör för bl.a. Asia Times Online.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar